Sveakung begravd i båtgrav vid Gamla Uppsala?

Arkeologen Anton Seiler och osteologen Ola Magnell från Arkeologerna Statens historiska museer vid båtgraven vid Gamla Uppsala.
Pressbild från Arkeologerna Statens historiska museer

SVEAKUNGS GRAV FUNNEN VID GAMLA UPPSALA?

Av Jouni Tervalampi, 13 juli 2019 tervalampi(a)mail.com

Var det sveakungen Olof som begravdes i båtgraven vid Gamla Uppsala?

Två båtgravar varav en hel har grävts fram vid Prästgården vid Gamla Uppsala. Sedan tidigare har fyra obrända båtgravar grävts fram vid Prästgården. Det tycks ha funnits ett gravfält av båtgravar där både kvinnor och män begravts liknande Tuna i Alsike. Att mannen och kvinnorna låg vid Prästgårdens mark tyder på att de tillhörde Gamla Uppsalas översta skick.

En man med svärd, spjut och sköld hade blivit begravd med ryttarutrustning. En häst och en hund låg i fören i den 7 meter långa båten.

Vem var han?

Hästen och hunden var mannens personliga hund och häst.

Båten var 7 meter lång och på fotografier på platsen där båten låg tyder på att den var så pass bred att den kunde ros med dubbelroddare. Det tog nog några timmar att ro till vikingatiden staden Birka på Björkö i Mälaren. I båten fann arkeologerna spår efter trä från båten och nitar. Den hade varit klinkbyggd. Träet kan ge svaren om vilket träslag båten var byggd och möjligen om den var en segelbåt eller enbart en roddbåt.

I båten fann arkeologerna en ornerad kam som hade legat ovanpå skölden. En doppsko till svärd med en så kallat Birkafalk fick mannen med sig i graven. Doppskon ser alldeles nytillverkat ut då man ser tydligt falkens öga och under- och övernäbb.

Caroline Arcini, osteolog vid Arkeologerna på Statens historiska museer, undersöker kraniet från båtgraven vid Gamla Uppsala.
Pressbild från Arkeologerna Statens historiska museer

Caroline Arcini, osteolog vid Arkeologerna på Statens historiska museer, sade till Svt:

– Han har blivit ihjälslagen. Och fortsätter:

– Han har alltså legat med den skadade sidan nedåt och när vi lyfter upp honom ser vi hugget. Jag är övertygad om att det orsakats av ett svärd.

På ett fotografi ser vi att tänderna är valbevarat vilket gör att genetiker har stora möjligheter att utvinna dna och jämföra med de vikingar från Uppland som begravdes i båtgravarna Salme i Estland.

Sveakungen Olof Björnssons grav?

Hervarsagan tros ha skrivits av islänningen Are Torgilsson Frode och han skriver:

Konung Eriks son i Upsala het Björn. Han tog riket efter sin fader och regerade länge. Björns söner vore Erik Segersäll och Olafer. De tog riket och konungadömet efter sin fader. Olafer var Styrbjörns Starkes fader. ..Styrbjörn slogs emot sin faderbroder kong Erik på Förisvall och där föll han, men kong Erik regerade sedan Svea riket allt till döda dags.

Efter att sveakungen Björn Eriksson dog delades makten av bröderna Erik och Olof, men det står inget om hur Olof dog. Det vi vet är att Olofs son Styrbjörn ville hämnas på Eriks Segersäll. Det kan tyda på att Styrbjörn visste eller trodde att Erik låg bakom Olofs död.

Dog Olof i en holmgång mot sin broder Erik?

Om det är Olof i båtgraven som kan bröderna hamnat i strid eller i en holngång i striden om vem som skulle vara svearnas kung.

De få uppgifterna just nu om skelettet tyder att personen har fått ett slag av ett svärd på vänstra tinningen vilket tyder på att personen var högerhänt och svingat svärdet och träffat huvudet.

Det kan handla om både att personen blev dödat i strid eller i en holmgång.

Om personen var vänsterhänt så blev personen slagen i huvudet bakifrån då möjligheten han flydde. Det får vi reda på när forskarna är klara och om skelettet har flera stick- eller huggskador.

Är det Tiundalands kungens grav?

Det som talar emot att det är en sveakungs grav är gravskicket. På slutet av 500-talet och i början 600-talet brände Uppsalakungarna sina kungar, vilket kan tala emot att det är en sveakung som ligger i båtgraven.

Om den som låg i båtgraven näst under sveakungen vem var det då? Om sveakungen styrde om östra Mälardalen blir frågan om det kan vara folklandskungen för Tiundaland – de tio hundarens land. Frågan blir när bildades de olika folkländerna Fjärdhundraland, Tiohundraland och Åttahundraland (Attuland). Finns de redan på vikingatiden?

Uppsalakungens hövitsmans grav?

När Ansgar besökte Birka på 800-talet var det hövitsman, möjligen en jarl, som skötte staden Birka, medan sveakungen huserade på grannön Adelsö. Kan den döde båtgraven vid Gamla Uppsala haft liknande uppgifter åt Uppsalakungen?

Uppsalakungens hirdledare?

Den norske vikingakungen Olof Haraldsson hade 15 husmän, enligt Snorre Sturlason. Vid den gamla vikingatida staden Birka på Björkö i Mälaren har arkeologer funnit en stor hallbyggnad där Birkas hirdmän bodde. Vid utgrävningen av hallen fann man en doppsko med en Birksfalk som kan ha burits av hirdens ledare. En symbol som visade att han var Birkakungen trogen.
Var mannen ledare för hirden vid Gamla Uppsala och blev dödat i strid när han och hans män försvarade kungsgården vid Gamla Uppsala?

Läs mer: Therese Hallqvist. 2019.Arkeologiska fynd från vikingatiden funna i Gamla Uppsala. Svt Uppsala
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/uppsala/arkeologiska-fynd-fran-vikingtiden-i-gamla-uppsala
Arkeologerna 2019. Unika båtgravar hittade i Gamla Uppsala.
https://arkeologerna.com/unika-batgravar-hittade-i-gamla-uppsala/

 

Annonser
Publicerat i Arkeologi & Historia | Lämna en kommentar

Sommar i Västmanland och Dalarna 2019

Västerås Tourist Center, 19 juni 2019. Foto: Jouni Tervalampi

Sommar i Västmanland och Dalarna 2019

Av Jouni Tervalampi, 25 juni 2019 tervalampi(a)mail.com

Västerås turistbyrå sista dödsryckningar

Det går en trend bland medelstora städer att lägga ned sin turistbyrå. Det startade 2018 då bland Norrköping, Uppsala och Malmö. De ska marknadsföra sin turism på nätet.

Veckan före midsommar skulle jag besöka Västerås stads turistbyrå inne på Skrapan. När jag kommer dit står det på en skylt för att komma till den tillfälliga turistbyrån på våning 2 och för att komma dit var man tvungen att hissen vid ICA. Väl där så bestod den gamla färgsprakande turistbroschyren i år enbart ett vikt A4 där man hänvisade till en webbadress.
Väster stads turistbyrå Västerås Tourist Center upphör 1 oktober 2019.

Turistbroschyrer från Västmanland och Dalarna

De som fortfarande tror på sommarbroschyren är tidningar i Västmanland och Dalarna.

Visit Västmanland trycker en färgglad turistbroschyr som bekostas av annonsintäkter. I Vist Västmanland 2019 lyfts Ängelsberg fram med ”idyllen Ängelsberg” med färjan över till Oljeön och skulpturparken. Även värdshuset Måns Ols utanför Sala som ligger intill en konstgjord sjö skrivs det om. Personligen det mest intressanta är cykelturen längs Strömsholms kanal på fem dagar.

DT och Dala-Demokraternas sommarbilaga låter kända personer skriva om sin hemort för att locka turister till orten, samtidigt annonserar affärsägare om orten. Mycket bra tänk! Hur många gånger har man under sina dagsutflykter funderat om det finns en affär i närheten där man köpa en dricka, eller ta en paus för en fika eller äta.

I Vlt:s sommarbilaga lyfts Virsbo fram då man skriver om besökstornet vid Hälleskogsbrännan vid det stora skogsbrandsområdet 2014. Sedan om Genbergs kafé vid Strömsholms kanal. Slussen vid Virsbo blev för antal år sedan utsett till Västmanlands vackraste plats. (OBS! Kaféet öppet torsdag-söndag). En bra sak är badplatser i Västmanland och vad som händer dag för dag under sommaren. En liten udda artikel men spännande var sju platser där man kan dyka med tub.

I Västerås Tidning sommarbilaga satsar man på vad som händer dag för dag i Västmanland. En rolig sak var att tidningen frågat 10 kommunansvariga i Västmanland att plocka fram ett besöksmål. I Surahammars kommun tipsade de om Virsbo konsthall, i Fagersta Oljeön, i Västerås hela Mälaren, i Hallstahammar Naturfotografiska och Köping en karta med stadsmysterier. Det skrivs även om loppisplatser, badplatser, musikuppträdande och öppna trädgårdar i Västmanland.

Publicerat i Turism, Västmanland | Lämna en kommentar

Unik fotoskatt på Västerås stadsbiblioteks arkiv

Unik fotoskatt i Västerås stadsbiblioteks arkiv

Festdukning på Djäkneberget i Västerås vid 1900-talets början.  Okänd fotograf, Västerås stadsbiblioteks arkiv.

Av Jouni Tervalampi, 29 maj 2019 tervalampi(a)mail.com

En så gott som okänd bildskatt finns i Västerås stadsbiblioteks arkiv. Det är ett fotoalbum, plus några inramade fotografier där många fotografier är tagna i slutet på 1800-talet. Det köptes in av en viss Drake 1947 för någon förvaltning i Västerås.

Fotografierna är tagna av en professionell fotograf eller en duktig amatörfotograf. Fotoalbumet har ägts av en person som bodde vid Östermalmsgatan 17 och senare Lustigkulla. Vem fotografen är okänt. Bilderna visar högre ståndsmiljö. På slutet av 1800-talets var det endast förmögna personer som hade råd att köpa en egen kamera.

Unika bilder från Västerås 1896

I fotoalbumet finns det unika stadsbilder från 1896; en bild på Jakobsbergsvägen, på Vasastatyn i Vasaparken, och två stycken på restaurangen vid Stadsparken; en närbild och en översiktsbild tagen från Fiskartorget.

Östermalmsgatan 17, Västerås 1900-1901

Fotoalbumets ägare tycks ha bott vid Östermalmsgatan 17 1900-1901. Från Östermalmsgatan 17 finns det ett par bilder inne i från lägenheten. På bildtexterna står det ”Förmiddagskaffe i herrummet, November 1900”, ”En pratstund i herrummet, Februari 1901”, ”Söndagsfrukost, Februari 1901”, och ”Salen, Februari 1901”. På väggen i herrummet fanns det en tavla som vi känner igen från Lustigkulla.

Flera unika bilder från Lustigkulla och Gamla Bryggerigatan från 1900-talets början

Fotoalbumets ägare tycks ha flyttat till till Lustigkulla före påsken 1901. På ett fotografi från ”Lustigkulla, Påsken 1901” sitter fem personer framför ett bord och på väggen hänger samma tavla som hängde inne i herrummet vid Östermalmsgatan 17. På bildtexten står det ”Anna Lindkvist och herrarna Sätterholm på besök”. Ytterligare ett par bilder finns inne från huset. På 1904 år karta över Västerås finns cirka 10 hus inritade vid Lustigkulla. Efter de bilder inne i från huset vid Lustigkulla har ägaren till fotoalbumet slutat skriva bildtexter. Det finns två bilder på hus utvändigt som kan vara huset från Lustigkulla där fotoalbumets ägare bodde. Det mest troliga är en bild på gaveln på huset med en balkong på övervåning där människor är uppställda på balkongen och kring ett kaffebord på markplan.

På ett fotografi ser vi lektor Nordensons hus vid Gamla Bryggerigatan i bakgrunden ser vi Bryggargårdens torn och Västerås kyrkotornet, fotograferat augusti 1901.

På ett annat fotografi ser vi två män i höga hattar och en kvinna i hatt står framför ett hus och på det intill liggande Djäkneberget står en man med en hög hatt på en av de ristade stenarna ”Fredrika av Baden 1781-1828”. En av de två männen med hög hatt framför huset?

Unika bilder från Djäkneberget

Att de som bodde vid Lustigkulla vistades vid det vackra Djäkneberget syns tydligen på de inramade fotografierna och från fotoalbumet. Det är ett par bilder från Djäkneberget. På baksidan av två av de inramande bilder på cyklister, ett kring ett lusthus vid en damm och det andra framför några granar står det: ”Djäkneberget d. 6 maj 1899”. Cykeln var en nymodighet som började bli populär bland ungdomarna i Västerås. En annan bild är ett grupporträtt där de står inne vid stentrappstegsbordet utanför dagens restaurang på Djäkneberget.

P.S. Fotoalbumet och två av de inramade fotografier på cyklister från Djäkneberget finns utställda i monterutställningen ”Djäkneberget i bild” i fackavdelningen på Västerås stadsbibliotek till och med 12 juli 2019.

 

Publicerat i Fotografi, Okända fotosamlingar, Västerås | Lämna en kommentar

Kulturlager på Vasagatan och hunnisk inspirerad grav på Badelundaåsen


30 cm asfalt på Vasagatan i Västerås den 23 april 2019. Foto: Jouni Tervalampi

Kulturlager på Vasagatan och hunnisk inspirerad grav på Badelundaåsen

Av Jouni Tervalampi, 25 april 2019 (tervalampi(a)mail.com)

Under maj-juni 2019 grävts det på Vasagatan i Västerås då gatan har sjunkit och ser ut som en böjd banan. Orsaken till att gatan har sjunkit beror på att Västerås Stad lade ned fjärrvärmeledningar av plast som täcktes av sand och därefter lades asfalt på gatan. Det skedde för ett tiotals år sedan då det var ett 30 cm tjockt asfaltslager när gatan grävdes upp 2019. Vasagatan bör ha asfalteras om 5-6 gånger sedan fjärrvärmeledningarna lades ned. Sandlagret där fjärrledningsrören har packats av tyngden med flera lager av asfalt och att tunga bussar kör på Vasagatan.


Vasagatan i början av 1900-talet fotograferad från Hantverkargatan (längst ut till vänster) mot norr. Vykort från Västmanlands läns museum.

Nu ska arkeologer följa grävningar ned till 1,7 meter under gatuplan för att se om de finner spår efter tidigare bebyggelse, kanske kullerstensgatan från 1900-talets början. Vid Hantverkargatan har arkeologer funnits spår efter Sankt Ilians kyrkogård under restaurangen Varda. Smedjegatan som korsar Vasagatan var en del av Eriksgatan.

-Smedjegatan var en viktig infartsled österifrån. Där fanns många hantverksbodar, ett antal smedjor är dokumenterade, sade arkeologen Jonas Ros på stiftelsen Kulturmiljövård, till Vlt.

Hunnisk inspirerad kammargrav på Badelundaåsen blev platt som en pannkaka

De fruktade hunnerna tvingade alanerna och goterna vid Svarta havet att bli deras undersåtar på 300-talet. Att hunnerna snabbt erövrade Europa berodde delvis att de hade hästar med djupa sadlar som gjorde att de kunde skjuta med pilbågen medan de red. Under sin vistelsen vid Svarta havet tog alaner och goter efter hunnernas stridsteknik med hästar och pilbåge och tog efter hur en framstående hunnisk ryttarkrigare begravdes. Eftersom hästen betydde så mycket för de hunniska ryttarkrigaren så fick hästen en egen begravning vid sidan om ryttarkrigaren. Det här gravskicket spreds bland ledande ryttarkrigare hos folkslag som var allierade med bland annat hunnerledaren Attila.
Det spreds sig till Västeuropa där bland annat frankernas förste kung Childerik begravda hästar utanför Childeriks gravhög. Även högstatusgraven från det frankiska gravfältet vid Beckum begravdes en krigare i en kammargrav och hästar begravdes i sex gropar utanför kammargraven. Graven dateras kring år 600.

1932 åkte länsantikvarien Sven Drakenberg ut till grustaget vid Mejeriet vid Anundshög där lokalbor funnit föremål som hade fallit ur en 21 meter stor gravhög som låg vid grustagets kant. Drakenberg grävde ut gravhögen kant mot grustaget och fann en kruka med nitar och pärlor. Runt högen och i rasmassor i grustaget fann han 11 fragment av två gröna glas, guldtrådar och en rund svärdsknapp till toppen av ett svärd, eller är det en knapp som var fastmonterad på bältet för att hänga fast svärdsskidan med svärdet på. Även spelbrickor av ben. Sedan pärlor och pärlspridarhänge som var 100-150 år yngre, från 700-talet. Det sönderrostade svärdet och möjligt en fragmenterad hjälm tycks ha följt med i grustaget och sedan följt i ett gruslass därifrån. Graven börjades kallas ”Gullhögen” efter guldfynden från graven.

Kammar- och hästgraven

1954 grävdes Gullhögen ut ledd av arkeologen Nils Åberg. Han skrev i ” Rapport nr 2 över det arkeologiska seminariets utgrävning av grav5, Tibble, Badelunda församling, Västerås. 2 dec 1954. ATA 5966”:

Till vendeltidsgraven få räknas obrända hästben, nämligen delar av kraniet till en ung individ , hästtänder, en ryggkota, samt en benpipa till en ung individ gjordes utanför röset och i ljust sandlager…Det nyssnämnda hästkraniets visade invid centralrösets periferi en markant gräns mot ett mörkare sandlager gående in under röset. Det befanns att här en nedschaktning ägt rum före rösets läggande…Sandlagret under det nedsänkta röspartiet var icke tjockt och vilade på orörd åsbotten…Även längs bålmörjans södra kant i centralröset kunde iakttagas en nedgrävning.

Det mörka sandlagret var resterna efter kammargraven som hade förmultnat. Hästgraven hade legat på sidan om kammargraven. Kammar- och hästgraven hade grävts ned i Badelundaåsen som hunnerna gjorde och bland annat den frankiska kammargraven och hästgravarna från Beckum, som är samtida med Gullhögen från Tibble i Badelunda socken i Västerås.

Vem låg i kammargraven och kvinnan som brändes ovanför kammargraven och fick ett röse och en hög byggt åt sig är en annan historia…

Arkeologen Birget Arrhenius har gjort en tolkning vilka hon tror låg i kammargraven och i gravhögen i Badelunda-Bygden Januari 2007.

Läs mer: Yngve Fredriksson 2019-04-23. Ombyggnation kan ge arkeologiska fynd. Vlt del 1. S. 6

 

Publicerat i Arkeologi & Historia | Lämna en kommentar

Gallerians död räddar gallerior i Västerås


Punkt, Västerås, mars 2019. Foto: Jouni Tervalampi

Gallerians död räddar gallerior i Västerås

Av JouniTervalampi 30 mars 2019 (tervalampi(a)mail.com)

På 1960-1970-talet byggdes de första galleriorna i Västerås och de kom att avlösa saluhallen i Västerås. I centrum var det Sigma. Domushuset, Epa, Tempo och Punkt som var de första galleriorna. 1986 byggdes Gallerian och 1990 byggdes Skrapan och Epa byggdes om till Centra. När köpcentrumet Erikslund byggdes blev det ett hårt slag mot affärerna i centrum och galleriornas död uppstod för några år sedan och gallerian i Skrapan lades ned och byggdes om, samma sak med gallerian i Sigmahuset,
Även internethandeln har slagit hårt med butikerna i Västerås. Sommaren 2019 var det flertal tomma lokaler i Punkt och Gallerian. I Igor (tidigare Domushuset) var det på plan 2 en lekplats (tidigare en restaurang) och några tomma lokaler.  I september lade restaurangen Meriot ned i Gallerian vilket fick en snöbollseffekt då Akademibokhandeln och Dressman lades ned, kafé Systrarna Ericsson flyttade till plan 2 i Igorhuset och byggde ett konditori där den gamla restaurangen låg, Ginatricot som låg mitt emot Systrarna Ericsson i Gallerian flyttade till plan 2 i Igor. Nu har plan 2 i Igorhuset plötsligt blivit riktigt attraktivt då Cubus, MQ, med flera affärer finns där och kaféet blir ett centrum där många kvinnor fikar efter ha gått en shoppingrunda.

Gallerian var en genväg då man gick från Mimerkvarteret för de som bor och arbetar i området. Nu när Gallerian töms på affärer och senare stängs kommer gångstråket gå igenom Punkt där så gått som alla lokaler är uthyrda efter att Två Systrar, Kalsongkompaniet, Gant och Frisörstugan flyttat in från Gallerien.

En flyttkarusell som är inte alls dålig då tre halvtomma gallerior blir två fulla gallerior…

Det är inte bara i Västerås butiker får slå igen. Massor av butiker har fått slå igen på Englands största affärsgata Oxford Street i London.

Läs mer: Charlotta Buxton. 2019-03-25. Butiksdöden leder till tomma skyltfönster på Oxford Street. SvD Näringsliv. Måndag 25 mars 2019. S. 4-5

Publicerat i Västerås | Lämna en kommentar

Att skriva en släktbok om mina förfäder och anmödrar som var tavaster, samer, nordfinnar och karelare

Att skriva en släktbok om mina förfäder och anmödrar som var tavaster, samer, nordfinnar och karelare

Krönika av Jouni Tervalampi, oktober 2018

Sedan jag började släktforska för cirka 25 år sedan funderade jag på hur jag skulle sammanställa det senare. Jag gjorde ett litet häfte åt mina föräldrar och syskon i börjar av 2000-talet på vad jag kände till då om min mormor och hennes föräldrar som var Amerikafarare och i USA föddes min mormor, men familjen återvände till Finland efter ett par år.  Åt mina föräldrar och syskon och släkt på pappas sida som var ryska karelare som bodde vid byn Majavalahti vid sjön Pääjärvi gjorde jag ett litet häfte som jag döpte till ”Kalevalas ättlingar”, då Elias Lönnrot (som gjorde en redigerad version av många olika berättelser som runosångare sjöng och döpte till Kalevala) som besökte byn Majavalahti på 1830-talet och den 70-årige Michael möjligen räddade livet på Lönnrot vid byn Jelettjärvi.

Då 2008, när jag senast forskade om min släkt, var det en begränsad mängd fakta jag hade, främst kyrkböcker från Ryssland och fotografier. Senaste 10 åren har det hänt mycket inom släktforskningen både i Finland och i ryska Karelen då husförhörslängder och folkräkningar har blivit inskannade och utlagda på internet. Finska Musieverket har lättat på upphovsrätten på gamla fotografier och har ett stort antal fotografier från ryska Karelen och hela Finland.

En bok om sin släkt kan man skriva på över 100 olika sätt, vissa redovisar näst intill bara släktträd och lite text. Andra kan skriva en hel bok bara om en person.

Fortfarande fattas det några pusselbitar med att jag saknar ett fotografi på farfars hemby Majavalahti, folkräkningen vid lapp-pogosten Pääjärvi 1710 och Pääjärvi pogost 1858.

Jag hade tänkt att skriva en bok om de ryska karelarna vid sjön Pääjärvi som skulle avslutas med min farfars livsresa från Ryssland via Finland till Sverige som stort sett var färdigskrivna. Mitt farfar fick som barn uppleva finska inbördeskriget, ryska inbördeskriget och karelska frihetskriget i ryska Karelen. I Finland var det finska Vinterkriget och Fortsättningskriget och i Sverige Kalla kriget.

I början av 2018 tog jag tag i mammas släktgren som jag hade studerat minst och till min förvåning fann jag att vi har samiska rötter på min morfars sida. Samtidigt fann jag att nordfinnar i min släkt ägde renar på 1700-talet. Hur mycket ska jag med om samer i släktboken? Ska jag ta med offerplatser, nåjder, nåjdtrummor och samiska usprungsmyter? Hur ska jag sammankoppla min samesläkt och nordfinnar med renar med samer och karelare som levde vid Pääjärvi?

Att skriva en släktbok

Under min ungdomstid läste och tittade jag i ETC som var en bildtidning, eftersom jag var intresserad av fotografi, främst bildreportage. Behovet att berätta har jag använt i min fotografi med att följa två motorcykelklubbar, dokumenterat min barndoms samhälle Surahammar med mera. Att skriva böcker om arkeologi och historia för mig handlar att berätta för läsaren och lyfta fram historien om ämnen som få journalister och författare inte har något större intresse att skriva om som till exempel om kvinnliga fotografer, hällristningar eller samer.

Min farmor var en stark kvinna från Tavastland, som har en tradition att ha starka kvinnor redan på vikingatiden, då arkeologer har funnit svärd i några kvinnogravar.

Hur får jag även med om min mormors föräldrars Amerikaresa in i en bok på 200 A5-sidor.

Som ni ser spretar min släkts händelser åt alla håll utan någon röd tråd.

Ja, det är inte lätt att skriva en släktbok…

Läs mer: Finland 100 år. En krönika av Jouni Tervalampi (7 december 2017)

https://tervalampi.wordpress.com/2017/12/07/finland-100-ar-en-kronika-av-jouni-tervalampi/

Hur mycket finne eller same är jag enligt kyrkböcker?

Krönika av Jouni Tervalampi, juni 2018
https://tervalampi.wordpress.com/2018/06/25/hur-mycket-finne-eller-same-ar-jag-enligt-kyrkbocker/

Den kände fotografen Inha och min släkts Timiev by Majavalahti

Av Jouni Tervalampi, 1 oktober 2018

https://tervalampi.wordpress.com/2018/10/01/den-kande-fotografen-inha-och-min-slakts-timiev-by-majavalahti/

 

Publicerat i Tervalampi Efterlyser | Lämna en kommentar

Den kände fotografen Inha och min släkts Timiev by Majavalahti


Vid sjöns Paanajärvis strand, öster om Kuusamo i Finland. Foto I.K Inha 1892. Finska Musieverkets bildsamlingar. KK5117-2576.
CC BY 4.0

Den kände fotografen Inha och min släkts Timiev by Majavalahti

Av Jouni Tervalampi, 1 oktober 2018

Fotografen I.K. Inha var en av Finlands första reportagefotografer som bland annat tog en serie bilder från forsbåtar och kvinnor som drog upp båtar uppför älven Oulujoki. När han gjorde en reportageresa i Vitahavkarelen fotograferna han kvinnor och byar vid Uhta, fiske vid Oulankaälven och Kivikkaforsen, byn Soukelo, flera översiktsbilder på byar som Kiestinki vid Tuoppajärvi, Kieretin och Näköla vid Vita havet.

Inha besökte min släkt Timievs hemby Majavlahti vid sjön Pääjärvi i ryska Karelen sommaren 1894 och skrev:

Vid midnatt anlände jag till en ren sandstrand, som redan från långt håll hade lyst till fjärden; där fanns den oansenliga byn Majuolahti. Men jag fann dock ett dugligt hus och vänligt folk.

På 1800-talet använde fotografer glasplåtar när de tog en bild. Fotografen fick tänka noga på vad som var värt att fotografera, framför allt när man var ute och reste. Fotografen I.K. Inha var en av Finlands främsta reportagefotografer och han tyckte att det inte var värt att offra en glasplåt för att ta en bild på byn Majavalahti. Det verkar som det inte var bara fotografen Inha som tyckte att Majavalahti var ointressant att fotografera. Jag har inte sett ett enda fotografi på och från byn.

Byn Majavalahti brändes ned under finska Fortsättningskriget av ryska partisaner och förvann ut Jordens yta. Är det någon som har ett fotografi på eller från byn Majavalahti får du gärna mejla fotografiet till mig så jag få en uppfattning hur byn såg ut.

Publicerat i Tervalampi Efterlyser | Lämna en kommentar