Vikingatida kvinnors dna från Birka- och Sigtunaperioden

 

 

Av Jouni Tervalampi, 27 november 2019 tervalampi(a)mail.com

Ni som har följt min släktforskning så har jag rötter från nordfinnar, samer, karelare, tavaster, pomer, kylvingar och tjuder.

Jouni Tervalampi, 25 juni 2018. Hur mycket finne eller same är jag enligt kyrkböcker?
https://tervalampi.wordpress.com/2018/06/25/hur-mycket-finne-eller-same-ar-jag-enligt-kyrkbocker/

Läs mer: Jouni Tervalampi. Vikingar i öst och arvet efter vikingar i Fennoskandinavien.

https://tervalampi.wordpress.com/2019/12/04/vikingar-i-ost-och-arvet-efter-vikingar-i-fennoskandinavien/

De finsktalande smårikena hade sin storhetsperiod på 900-1300-talet. Nu har den första studiin som behandlar mtdna som ärvs av både både döttrar och söner, men endast fortsätter på dottern sida till sina barn. Det är finska genetiker och arkeologer med flera som har som har publicerat en artikel i Scientific Reports 9 2019.

Översti, S., Majander, K., Salmela, E., Salo, K., Arppe, L., Belskiy, S., Etu-Sihvola, H., Laakso, V., Mikkola, E., Pfrengle, S., Putkonen, M., Taavitsainen, J.-P., Vuoristo, K., Wessman, A., Sajantila, A., Oinonen, M., Haak, W., Schuenemann, V., Krause, J., Palo, J.U. & Onkamo, P. 2019. Human mitochondrial DNA lineages in Iron-Age Fennoscandia suggest incipient admixture and eastern introduction of farming-related maternal ancestry. Scientific Reports 9: 1–14.

Länk till Supplementary Excelfile med haplogrupper:
https://anthrogenica.com/showthread.php?18952-Human-mitochondrial-DNA-lineages-in-Iron-Age-Fennoscandia-suggest-incipient-admixture

Vilka var de samiska, finska, tavastiska, savolaxiska och karelska kvinnors dna?

Studien har tagit fram från fem etniska folkslag; samiska, finska, tavastiska, savolaxiska och karelska kvinnors dna, som levde i östra Fennoskandinavien. Inga strontiumanalyser eller y-dna presenteras.

Forna samiska begravningssjön vid Levänluhta

Nu har genforskarna lyckas få fram dna från 12 kranium/skelett, vilket gör att det finns stora möjligheter att någon skalle skulle tillhöra en man. Det är väldigt intressant och få se vilken/vilka haplogrupp den/de har. Om det är bara kvinnor som begravdes i sjön är det en jättesensation.

Västfinlands rikaste gårds befolknings dna-analyserat

Luistari är hittills den rikaste gårdsgravfältet som har grävs fram i Sydvästfinland. På vikingatiden var det oftast den äldste sonen som fick ärva gården. Det innebär att y-dna gick från far till son och att de gifte sig med kvinnor som kom ute ifrån. Har många gårdar som har existerat samtidigt är oklart. Från skelett från flera kända gravar bland annat den äldsta skelettgraven 294, en kvinna som hade ett skandinavist runt spänne med 8 fåglar som motiv från 800-talet, grav 15 och grav 281 som alla bar på mtdna H med undergrupper.

Det ska bli intressant se om strontium 86-87 kan visa på om de kvinnor kom från Birka eller Mälardalen och om gårdarna har skiftats på faderslinjen.

På 1100-talet blir det en förändring i mtdna i Luistari som tyder på andra handelsvägar och då giftermålsallianser med Virland och Baltikum. Det kan vara handelslinjen från samer i Bottenhavet via Västfinland och till Baltikum förstärks. Gösta Bågenholm har sett att nordsamer, lulesamer, finnar och balter har liknande ord för ’segel’; lulesamiska bårjås, finska purje och litauiska bure,

Gösta Bågenholm 2002. Ett medeltida sjölexikon från Island. Gotarc Series B Arkeologiska skrifter No. 47 Göteborg.
Larsson, G. 2007. The Ship and the Maritime Society of Central Sweden in Late Iron Age (Aun 37), Uppsala: Dept. of Archaeology and Ancient History, University of Uppsala.
P-L. Lehtosalo-Hilander 1982. Luistari I (The Graves), II (The Artefacts) & III (An Inhumanition Burial-ground Reflecting the Finnish Viking Age Society) (Suomen Muinaismuistoyhdistyksen Aikakausikirja 82, Vammalan Kirjapaino, Vammala, 1982
Serning, Inga 1956. Lapska offerfyndplatser från järnålder och medeltid i de svenska lappmarkerna. (Acta Lapponica 11.) Stockholm
Zachrisson, I. 1984. De samiska metalldepåerna år 1000–1350 i ljuset av fyndet från Mörtträsket, Lappland (Archaeology and Environment 3), Umeå, Inst. för arkeologi, University of Umeå.

Savolaxarnas mest kända gravfält

Gårdsgravfältet Tuukkala i Sankt Michel socken i Savolax, en kilometer från sjön Saima, är daterad till 1200-1400 och den svenska socknen uppstod på 1300-talet. Det är en uppräkning av mtdna utan kopplingar till gravar, förutom en. Vid utgrävningar 2009 fann arkeologerna en person som var inlindat i näver som är ett typisk gravskick för samer (Zachrisson 1997). Av de 18 skelett som undersöks kan två vara samer. Skelettet Tuukkala7 bar på mtdna V7a1 som fanns i skelett från ett samisk gravfält på Kolahalvön (Der Sarkissian och Lamnidis).
Skelettet Tuukkala15 bar på mtdna U5b1b1a som finns från skalle från den forna samiska gravsjön Levänluhta.
Även en möjlig same begravdes i grav 12 Hollola15 som bar på mtdna V7a.
Der Sarkissian, C. et al. Ancient DNA reveals prehistoric gene-flow from Siberia in the complex human population history of North East Europe. PLoS Genetics 9, e1003296 (2013
Lamnidis, T. C. et al. Ancient Fennoscandian genomes reveal origin and spread of Siberian ancestry in Europe. Nature Communications 9, 5018 (2018).
E. Mikkola, The Mikkeli Tuukkala cemetery – the 2009 excavation and new interpretations. Fennoscandia Archaeologica 26, 177–185
Zachrisson, Inger 1997. Samiska gravar och offerplatser. Möten i gränsland. Samer och germaner i Mellanskandinavien. Monographs 4, Statens historiska museum. Stockholm. (s. 79-80)

 

Det här inlägget postades i Arkeologi & Historia. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s