Kulturlager på Vasagatan och hunnisk inspirerad grav på Badelundaåsen


30 cm asfalt på Vasagatan i Västerås den 23 april 2019. Foto: Jouni Tervalampi

Kulturlager på Vasagatan och hunnisk inspirerad grav på Badelundaåsen

Av Jouni Tervalampi, 25 april 2019 (tervalampi(a)mail.com)

Under maj-juni 2019 grävts det på Vasagatan i Västerås då gatan har sjunkit och ser ut som en böjd banan. Orsaken till att gatan har sjunkit beror på att Västerås Stad lade ned fjärrvärmeledningar av plast som täcktes av sand och därefter lades asfalt på gatan. Det skedde för ett tiotals år sedan då det var ett 30 cm tjockt asfaltslager när gatan grävdes upp 2019. Vasagatan bör ha asfalteras om 5-6 gånger sedan fjärrvärmeledningarna lades ned. Sandlagret där fjärrledningsrören har packats av tyngden med flera lager av asfalt och att tunga bussar kör på Vasagatan.


Vasagatan i början av 1900-talet fotograferad från Hantverkargatan (längst ut till vänster) mot norr. Vykort från Västmanlands läns museum.

Nu ska arkeologer följa grävningar ned till 1,7 meter under gatuplan för att se om de finner spår efter tidigare bebyggelse, kanske kullerstensgatan från 1900-talets början. Vid Hantverkargatan har arkeologer funnits spår efter Sankt Ilians kyrkogård under restaurangen Varda. Smedjegatan som korsar Vasagatan var en del av Eriksgatan.

-Smedjegatan var en viktig infartsled österifrån. Där fanns många hantverksbodar, ett antal smedjor är dokumenterade, sade arkeologen Jonas Ros på stiftelsen Kulturmiljövård, till Vlt.

Hunnisk inspirerad kammargrav på Badelundaåsen blev platt som en pannkaka

De fruktade hunnerna tvingade alanerna och goterna vid Svarta havet att bli deras undersåtar på 300-talet. Att hunnerna snabbt erövrade Europa berodde delvis att de hade hästar med djupa sadlar som gjorde att de kunde skjuta med pilbågen medan de red. Under sin vistelsen vid Svarta havet tog alaner och goter efter hunnernas stridsteknik med hästar och pilbåge och tog efter hur en framstående hunnisk ryttarkrigare begravdes. Eftersom hästen betydde så mycket för de hunniska ryttarkrigaren så fick hästen en egen begravning vid sidan om ryttarkrigaren. Det här gravskicket spreds bland ledande ryttarkrigare hos folkslag som var allierade med bland annat hunnerledaren Attila.
Det spreds sig till Västeuropa där bland annat frankernas förste kung Childerik begravda hästar utanför Childeriks gravhög. Även högstatusgraven från det frankiska gravfältet vid Beckum begravdes en krigare i en kammargrav och hästar begravdes i sex gropar utanför kammargraven. Graven dateras kring år 600.

1932 åkte länsantikvarien Sven Drakenberg ut till grustaget vid Mejeriet vid Anundshög där lokalbor funnit föremål som hade fallit ur en 21 meter stor gravhög som låg vid grustagets kant. Drakenberg grävde ut gravhögen kant mot grustaget och fann en kruka med nitar och pärlor. Runt högen och i rasmassor i grustaget fann han 11 fragment av två gröna glas, guldtrådar och en rund svärdsknapp till toppen av ett svärd, eller är det en knapp som var fastmonterad på bältet för att hänga fast svärdsskidan med svärdet på. Även spelbrickor av ben. Sedan pärlor och pärlspridarhänge som var 100-150 år yngre, från 700-talet. Det sönderrostade svärdet och möjligt en fragmenterad hjälm tycks ha följt med i grustaget och sedan följt i ett gruslass därifrån. Graven börjades kallas ”Gullhögen” efter guldfynden från graven.

Kammar- och hästgraven

1954 grävdes Gullhögen ut ledd av arkeologen Nils Åberg. Han skrev i ” Rapport nr 2 över det arkeologiska seminariets utgrävning av grav5, Tibble, Badelunda församling, Västerås. 2 dec 1954. ATA 5966”:

Till vendeltidsgraven få räknas obrända hästben, nämligen delar av kraniet till en ung individ , hästtänder, en ryggkota, samt en benpipa till en ung individ gjordes utanför röset och i ljust sandlager…Det nyssnämnda hästkraniets visade invid centralrösets periferi en markant gräns mot ett mörkare sandlager gående in under röset. Det befanns att här en nedschaktning ägt rum före rösets läggande…Sandlagret under det nedsänkta röspartiet var icke tjockt och vilade på orörd åsbotten…Även längs bålmörjans södra kant i centralröset kunde iakttagas en nedgrävning.

Det mörka sandlagret var resterna efter kammargraven som hade förmultnat. Hästgraven hade legat på sidan om kammargraven. Kammar- och hästgraven hade grävts ned i Badelundaåsen som hunnerna gjorde och bland annat den frankiska kammargraven och hästgravarna från Beckum, som är samtida med Gullhögen från Tibble i Badelunda socken i Västerås.

Vem låg i kammargraven och kvinnan som brändes ovanför kammargraven och fick ett röse och en hög byggt åt sig är en annan historia…

Arkeologen Birget Arrhenius har gjort en tolkning vilka hon tror låg i kammargraven och i gravhögen i Badelunda-Bygden Januari 2007.

Läs mer: Yngve Fredriksson 2019-04-23. Ombyggnation kan ge arkeologiska fynd. Vlt del 1. S. 6

 

Annonser
Det här inlägget postades i Arkeologi & Historia. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s