Styrmän på forsbåtar hade ett av de farligaste yrken

Forsbåt med tjärtunnor vid Koivukoski, Kajana, Finland. Okänd fotograf i slutet på 1800-talet eller i början av 1900-talet. Finska Musieverkets bildsamlingar. KK1773:50. CC BY 4.0

Styrmän på forsbåtar hade ett av de farligaste yrken

Av Jouni Tervalampi, 23 september 2018.

Författaren och resenären Elias Lönnrot (1802-1884) tog båten från Paldamo i Kajana i Finland till Vitahavskarelen 1833 och skrev:

Jag reste ifrån Paldamo, om aftonen den 9:de Sept., först över en del av Uleå trask till Kiehimänsuu gästgiveri, varest natten tillbringades. Följande dagen fortsattes resan uppfor forsarne till Ristijärvi, och dagarne däruppå till Hyrynsalmi och Kiando forsamlingar. Hela denna färd sker med båt.

En av Finlands farligaste älv för de som färdades med båt nedåt var Oulujoki och dess biälvar. Längre inåt landet i Kajana utvann man tjära som transporterades i tunnor ned till Botteviken. Lönnrot skrev:

Med flit förbigår jag, att vid namn uppräkna dessa forsar ty jag kan ej finna, att någon skulle särdeles bry sig om några dussin namn. Åtskilliga av dem är både strida och långa, andra svagare och kortare. Årligen hända några skador med tjärbåtar, som komma utför dem, och är detta ej underligt, när man vet, att större delen av dessa forsar har endast en smal fåra för båten. Även denna fåra är på många ställen så krokig och slingrande, att styrmannen som oftast måste styra båten i rät vinkel ifrån den direction, han nyss haft, ifall han vill undvika, att båten skall krossas mot stenar. För de farligast ansedda forsar finnas egna styrmän, som bo invid dem och vilka är pliktige för en bestämd avgift styra båten ned, samt, ifall skada händer, ersätta den. Med ett uttryck på ansiktet, som nog visar vikten av förehavandet, stödjer en sådan sig på styrbladet, vilket för detta ändamål blivit med en stark björkvidja vid bakstammen fastgjord. För ställen, där en hastig vändning av större grad måste göras, förser han sig redan ovanom forsen med en hjä1pkarl, vars göra är, att med hela sin styrka vid vändningen ligga på rodret. En människas ögon och öron kunna aldrig med större uppmärksamhet vara ägnade åt ett föremål, än dessa styrmäns, under nedstyrandet, åt forsen. också beror det ofta därpå, att ej avika ett hälft kvarter ifrån kosan. Åtskilliga bönder styra dock själva utför alla dessa forsar. Omöjligt kunna de känna dem på var sten när, såsom styrmannen; men de hava ett förundransvärt övat och skarpt öga, att redan på avstånd upptäcka även djupt under vattubrynet liggande stenar. Där en oyan icke ser annat än släta vattnet, som ej tyckes i det minsta skilja sig ifrån den vanliga strömmen, kunna de redan på tämligt avstånd säga, att där finnes en sten, och till och med huru djupt under vattenytan den ungefärligen är. Även i forsar, som de förut aldrig farit, hjälpa de sig, därest dessa icke är allför svåra, genom denna färdighet. Dock är det icke allom givet, att komma till denna skicklighet. De flesta måste år in och år ut begagna sig av särskild styrman, utan att någonsin på egen hand våga sig på färden. Andra, som våga det, få stundom dyrt plikta for sin forvägenhet. Nu, vid vår uppfart, träffade vi under I-forsen, nedanom Ristijärvi kyrka, en tjärbåt, som kort förut under nedfarten bräcktes mot en sten. Tjärtunnorna flöt redan på avstånd emot oss nedför strömmen, ty till all lycka är de genom sin lätthet assurerade för sjunkning.

 Styrmän på forsbåtar som dog i tjänsten

 I dödböcker i från socknar efter älven Oulujoki och dess biälvar berättar att att vara styrman på en forsbåt var ett livsfarligt yrke. I Paltamo socken 1834 drunknade forsbåts-styrmannen Carl Fredric Blåfjeld, 58 år. Vid gården Land i Oulu bodde forsbåts-styrmannen Gabriel Kampman som drunknade 1839, 50 år.

Fotografen I.K. Inha (1865-1930) besökte Niskaforsen vid älven Oulujoki 1898.

På bilden ser vi en forsbåt och den konstgjorda stenvägen mitt i forsen som amvädes för att dra upp båtar uppför forsen. Om den fanns på 1800-talets första hälft är oklart. Finska Musieverkets bildsamlingar. HK19700502:266. CC BY 4.0

 Styrman på forsbåt vid Niskaforsen var ett av Finlands farligaste yrke

Vid byn Niska vid Niskaforsen i älven Oulujoki i Utajärvi socken bodde flera styrmän till forsbåtar. I dödboken i Utajärvi socken berättar att de drunknade under sin tjänstgöring.

Den 4 juli 1825 drunknade forsbåts-styrmannen Olof Tijkaja , 52 år.
Den 4 maj 1827 drunknade forsbåts-styrmannen Johan Nurro, 46 år.
Den 10 oktober 1832 drunknade forsbåts-styrmannen Abram Rappana, 42 år och sonen Abraham, 11 år.
Den 11 juni 1836 drunknade forsbåts-styrmannen Thomas Pijrala, 31 år.
Den 1 juni 1848 drunknade forsbåts-styrmannen Pehr Zijra, 35 år.

 

Svenska namn i dödböcker

 

Under kolonialmakten Sveriges ockupation av Finland var tjänstemannaspråket svenska och det är därför namnen står på svenska i kyrkböcker. Svenskan fortsatte även efter Finland blivit ett storfurstendöme i Ryssland 809 tills slutet på 1800-talet då prästerna började föra in finska namn i kyrkböcker.

 

Källor: Lönnrot, Elias 2002. Vandraren. Reseberättelser från Karelen 1828-1842. Svenska litteratursällskapet/Atlantis.

Dödböcker: Kajana, Utajärvi och Uleåborgs domkyrkoförsamling.

 

 

 

Annonser
Det här inlägget postades i Arkeologi & Historia. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s